Vem vill vara töntig?  Morgunblaðið 13. Augusti 2002

KONST

galleri@hlemmur.is

BLANDAD TEKNIK

ELIN WIKSTRÖM

Till 18 augusti. Öppet torsdagar til söndagar från kl 14 – 18

Cool or lame? – Coolt eller töntigt?  - nämner den svenska konstnären Elin Wikström sin utställning på Galleri Hlemmur och presenterar/visar sin plan/projekt som blev till (kom upp i dagen) tidigare i vår, närmare bestämt på Kunstverein i München. I ett helt år, eller från den 26 april i år, till samma datum nästa år frångår sig Elin att använda kläder som hon har köpt, eller att köpa ytterligare kläder. Med undantag av skor och strumpor, syr hon allt annat hon iklädes. Detta har inte varit henne enkelt, då det har tagit henne tid att nå överhanden över skräddaryrket/syarbetet/sömnaden, så till vida att kläderna skulle passa henne någorlunda. Likväl sitter hon nu vid symaskinen på sin utställning, klädd i fint skräddad klänning med en blus inunder, gjord av tyg vilket den forna älskarinnan till Umberto Eco gav henne att använda sig av. I omgivningen finns arbetsbord, klädestyg, sax, mönster och måttband, samt andra saker nödvändiga för skräddaren. Konstnärinnan talar med gästerna och återger/framlägger sina idéer med hänvisning till den diskussion som är utgångspunkten till projektet.

Elin Wikström tillhör den släkten konstnärer (isländskt uttryck ”sver sig í ætt við”)/tillhör den genre  konstnärer som använder sig av social teknik/tillvägagångssätt/metod att nå betraktaren.

Cool or lame är inget undantag från hennes tidigare utställningar där betraktarna gärna blir indragna i händelseförloppet på allehanda och ibland oförutsägbart sätt. Den här gången får de dock en mjuk landning i en personlig diskussion/dialog med konstnärinnan, vilken leder in dem av stor övertygelse  i sanningen om sina idéer och dess helsta influenskällor.

Huvudidéen till Elin Wiksröms utställningar på Kunstverein München och Galleri Hlemmur är hennes läsning av No Logo, den kanadensiska journalisten och feministen Naomi Kleins bestseller, där den internationella modeklädesindustrin anklagas vila på bottenlösa subarbetsavtal/entreprenad och syateljeslaveri (sweatshops) i den tredje världen. Naomi Kleins grundar/bygger sin undersökning på Roland Barthes klassiska symbolvetenskapanalys på modevärlden i Paris under 50 - talet,

Modets system, eller Système de la Mode.  Denna inflytelserika bok ledde till att Jean Baudrillard skrev sin första kända analys, Le Systèm des Ojects - Objektets system - där han påstår att den stora nödvändigheten av dagliga saker inte har sitt ursprung i vår konsumtionsgjädje, utan styrdes den mestadels av exhibitionism och ställningshögmodighet (snobbism).

På så vis blottlägger/avslöjar Elin Wikström, så att säga, modets dubbla slaveri. Vi följer det blint, eftersom vi anser att kläderna gör/skapar människan, men vi undviker att leda sinnet/tanken till den tvivelaktiga produktionsprocess tillhörande dessa urtida och oumbärliga ställnings/rang-symboler, som delvis hålls i gång genom barnaslaveri. Dessutom är Wikströms utställning såpass intelligent/analytisk att man måste fråga sig hur det kommer sig att denna nyutlysta professor vid Konsthögskolan i Umeå inte har blivit erbjuden deltagande i Documenta 11 i Kassel. Cool or lame hade där platsat in som en flisa i röven (isländsk uttryck ”eins og flís við rass”). Förhoppningsvis är detta bara en början av en större presentation av intressant, utländsk- och till vida nordisk - samtidskonst.

Halldór Björn Runólfsson  (Översatt av Erla S. Haraldsdóttir)